Blek hem från semestern

Tillbaka från en semestervecka vid Röda havskusten får jag kommentarer om hur blek jag är. Jag undrar vad som gått fel, vi hade ju ändå rätt hyfsat väder. Var det närheten till mardrömmen i Gaza bara några timmar bort? Tog jag fel tub och smetade in mig med barnens solkräm med faktor 50? Jag kommer aldrig att få veta.
På planet hem hörde jag i alla fall att Ramlösa har planer på att lansera ett nytt mineralvatten med en svag tillsats av koffein. Som ett alternativ till kaffe och coca cola alltså. Namnet blir förstås "Sömnlösa". Glöm inte bort var ni läste det först.

Mr Borg is actually from Sodertalje

Ulf Karl-Olov Nilssons bok Synopsis, nominerad till August-priset häromåret, är rolig att strosa omkring i. Där finns gott om oväntade ordvändningar och kluriga påhitt för alla oss som går igång på just sådant. Men på sidan 103 har det smugit sig in ett fel. Där står det att Stig Larssons diktsamling Händ! är från 1984. Rätt år är 1988. Det vet t.ex. alla vi som hörde Stig läsa dikter ur sin nya bok en kväll på Lido i Stockholm just den vintern. Han satt i svart skinnjacka med en cigarrett i scenens strålkastarljus, sin tids mest intressante författare med en av sina bästa böcker, och sade att han inte lagt ner så mycket arbete på dikterna men däremot ”mycket av det jag kallar för min själ”. UKON har helt rätt när han framhåller att Händ! är en av efterkrigstidens bäst namngivna diktsamlingar, men årtalet har alltså blivit fel.

Varför påtalar jag nu detta? Det verkar ju lite småaktigt. Kanske har jag en sjuklig drift att påpeka andras obetydliga misstag (som om jag aldrig gjorde några själv). En svaghet i karaktären, en oförmåga att se till väsentligheterna och släppa skitsaker, ett ömkligt behov av att klamra mig fast vid korrekta fakta som en snuttefilt.

Kanske dröjer det inte länge innan jag ger mig ut en mörk natt till Arlandas terminal för ankommande utlandsflyg, ni vet den där väggen där svenska världskändisar som ABBA och Annika Sörenstam hälsar utlänningar välkomna med orden "Welcome to my home town - Stockholm". Jag tassar försiktigt fram till Björn Borg, tar fram en burk svart färg och pensel ur min kamoflagefärgade ryggsäck, och med bultande hjärta gör jag ett litet förtydligande tvärs över det jättelika porträttet: "Mr Borg is actually from Sodertalje." Bara för att rätt måste få vara rätt ibland.

Ranelid och humorn

Det börjar bli svårt att inte dra på munnen när Björn Ranelid visar sig i TV-rutan. Han verkar ha kört fast i sin roll som predikande allvarsman. Senast i Debatt för någon månad sedan, när han rekommenderade Alex Schulman att bli mer som Tage Danielsson eller Charlie Chaplin. Ranelid tjatade på som vanligt om ordets allmakt, hur det färdas med ljusets hastighet osv. (allvarligt talat, Björn, har inte det mantrat tjänat ut sin roll snart?), och övergick sedan till att förklara humorns sanna väsen. Humor ska vara satir med ett budskap, ska vara politisk, ska gissla övermakten, ska ha konstnärlig kvalitet, tycks han mena. Ungefär som en riktigt god bok.

Björn vill väl. Han vill hjälpa dagens komiker genom att ge dem föredömen från hans egen generation, och hans fäders. De visste minsann hur man skrattade. Han vill hjälpa Alex Schulman att uppnå odödlighet. Humor bör inte vara en färskvara utan något beständigt - lite som Björns egna böcker. De är odödliga, eller i varje fall näst intill. Björn vill hjälpa dagens unga. De förtjänar bättre än att behöva skratta åt Schulmans glada pojkstreck och upptåg. Han vill ge dem något fiberrikare och mer hållbart – lite som hans egna böcker. Förstår de inte, de unga alltså, att humor inte kan behandlas som vilken tillfällighetsvers som helst? Hur skulle det se ut om vi skrattade åt allt som var lite överraskande eller uppkäftigt utan att först tänka efter? Humor kräver reflektion, mening och djup.

Grattis Björn, din pensionering är tryggad. När TVs programledare slutat bjuda in dig till sina åsiktsseminarier, när ytligheten och lättsinnet brett ut sig till den milda grad att din plats i etern inte längre är självklar, då har du en given framtid som humorminister i Nordkorea. Se det inte som en reträttpost utan som en befordran.