Bakom varje fastighetsmäklare döljer sig en misslyckad novell- författare. I alla fall bakom en och annan, och i synnerhet på mäklarföretaget Sjönära. Sjönära förmedlar, som namnet antyder, hus nära sjöar och hav. Av priserna att döma har de som affärsidé att inhämta rundliga arvoden för att exploatera folks dröm om en sjötomt och ljumma havsbrisar. Ett led i denna affärsidé är att gödsla prospekten med målande beskrivningar som står det litterära pekoralet nära. Vad det handlar om är små miniberättelser vars dominerande stildrag är att tala inte bara om själva huset, utan också om vad man ska göra där när man väl har flyttat in.
Lyssna bara på det här, skrivet om ett landställe med, som det heter i annonsen, "oändliga möjligheter":
"Via entrén når man det hemtrevliga köket /.../. Här finns all den moderna utrustning som behövs för att laga till allsköns delikatesser." Tvättstugan sägs ligga i anslutning till bakdörren "för att man ska kunna hänga ut tvätten och få den att dofta sommar". Om övervåningens tre sovrum: "Här sover familjen gott efter dagens utflykter och strapatser." Den riktigt aktiva tar cykeln ner till den samfällda tennisbanan, får man veta, och mäklaren vet besked om vad som händer sedan: "Efter en lång svettig match simmar man med lätthet flera längder i en av de tempererade poolerna". Aha!
Om det gamla vitkalkade hönshuset i två plan: "Här kan kreativiteten flöda för den med mycket ideér. Eller varför inte bara ligga i en solstol med något kallt att dricka?" Bra levnadstips, eller vad man nu ska kalla det, för oss som inte har så mycket idéer och absolut blir lite extra intresserade av ett hus där man faktiskt, hör och häpna, kan ta något kallt att dricka i en solstol.
Här lämnas alltså ingenting åt slumpen för att övertyga köparna. En av företagets mer drivna idylliker försäkrar inledningsvis i en annan annons att "Vägen till Gärdsvik är förmodligen Ljusterös vackraste". Möjligen för att inte skrämma bort folk som inte ser det storartade i att annonsens hus ligger alldeles vid vägkanten, dessutom precis vid en busshållplats.
Bilderna från husets kök är intressanta. På serveringsskåpet står en kokbok på display bredvid kökshandduken i äkta linne, och några knippen färska örter sticker charmigt upp ur tomma konservburkar. De numera obligatoriska närbilderna på vedklabbar åtföljs av följande arrangemang på köksbordet: Ett ex av tidningen Lantliv, en tändsticksask för att tända sagda vedklabbar, en kaffekopp med serviett och en gammal oputsad kaffekanna, och så - en livs levande frukttårta! Ja, mäklaren har alltså bemödat sig om att köpa en riktig frukttårta inför fotograferingen. Här ska alltså bli kalas!
Gemytet och myset på Sjönära vet helt enkelt inga gränser. Säkert jobbar man på nya grepp inför nästa sommar. Kunde inte Sjönäras IT-ansvarige ta fram en luktfunktion till hemsidan som gör att varje besökare som klickar sig in till ett av objekten möts av en stark doft av nykokt kaffe och syrener? Strömmande ur datorn och liksom omfamnande en i mjuk hypnos? Kanske något att jobba på. För det där med frukttårtan fungerade i alla fall inte på mig.
tisdag 1 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir ibland generad å mäklarannonsförfattarens vägnar när jag läser de desperat accelererande superlativen som ska övertyga oss stackars lättlurade spekulanter att köpa "den oslipade diamanten" eller "objektet för dig som är din egen Ernst". Inget annat än en infantilisering av oss är det. Lite kul kan man förstås ha - om man inte har för stora krav på nöjen - genom att ringa upp och fråga om det "petitessfyllt" renoverade huset, haha, och skadeglatt konstatera att det inte bara var ett skrivfel.
Men möjligen har branschen insett att diktningsförmågan inte riktigt räcker till, för nu ska Björn Ranelid stå för författandet av mäklarfirmans Notars annonser. Det blir säkert bättre, fast jag tror att snarare Ranelid än Notar vinner på det, om du förstår hur jag menar.
Minns f.ö. hur jag själv inför en visning av min lägenhet fick rådet att absolut införskaffa en turkos tvålpump till badrummet. Annars skulle det inte gå att sälja lägenheten, typ. Hm, det gjorde det ju förresten inte heller nåt vidare, men det berodde nog mer på att detta hände i oktober 2008 och inte på den uteblivna tvålpumpen. Fast det här måste jag nog fundera lite närmare på...
På Göteborgs universitet har en uppsats i modern svenska nyss avhandlat ämnet mäklarannonser ur den synvinkeln att de skiljer sig åt mellan Stockholm och Göteborg. Den behandlar säkert fler aspekter, men detta är vad jag kommer ihåg. Jag tror, men kan minnas fel för att få till en bättre story, att Stockholmsannonserna var mer inriktade på hur objektet uppfattades av andra, "områdets bästa läge", medan Göteborgsannonserna vände sig mer till spekulanten "känn trägolvet under dina nymornade fötter" e.dyl.
Tack för ordet,
Elleri
Elleri,
Turkos tvålpump? Jag hoppas ni byter mäklare till nästa gång. Ska bli kul att se hur det blir med Ranelid och Notar. Tror personligen att de borde ha satsat på t ex Kristina Lugn i stället - eller varför inte Torsten Flinck?
/Johan
Skicka en kommentar