Den barmhärtige stekaren

På väg till verkstaden ger bilen slutligen upp, mitt på E18 vid Frescati. Jag blir stående i körbanan med motorhuven öppen och ett par startkablar i näven. Ringer efter bärgning medan jag ser på bilarna som kör förbi: Ordentlige herrn i Volvo-kombin, schysta hantverkaren i sin firmaskåpbil, mamman på väg hem till radhuset med ungarna i baksätet. Ska någon av dem stanna och hjälpa mig med startkablarna? Nej. Med blicken orubbligt riktad framåt, mot ett okänt mål i vägriktningen, styr de förbi min Dodge minivan som otympligt blockerar mittfilen.

Den som i stället, utan att tveka, stannar och erbjuder sin hjälp är en 25-årig grabb i rosa piketröja och solglasögon, med en svart BMW stor som en pansarkryssare. Fem minuter senare är min bil igång, jag avbeställer bärgningen och sätter fart mot verkstaden. Min välgörare är på väg till sitt, trafiken flyter åter på E 18. Så är det alltså: Stekarna ställer upp när ingen annan gitter. Stekarna är mänsklighetens framtid. Saliga äro stekarna, för de skola ärva jorden.