Etiklektion med Staël von Holstein

Johan Staël von Holstein är inte helt utan charm när han för full hals sjunger entreprenörens lov i olika sammanhang. I Expressen den 30/7 säger han - apropå Marianne Samuelssons inspelade blamage om att låta företagare bygga golfgreener på Gotlands stränder - att det är självklart att entreprenörer ska ha gräddfil i samhället. De ska självklart, menar han, ha tillgång till attraktiva tomter, extra bygglovsrätter och förtur till golfklubbar och skolor. De kunde rentav få adlas av kungen, föreslår von H, som uppenbarligen tycker det är fint att vara adlig, en lämplig morot för oss ofrälse att sträva efter.

En titt på von Hs blogg Sanningen enligt mig (johansvh.blogspot.com) gör klart att karln är helt oförmögen att tygla sin entusiasm över entreprenörens överlägsenhet som människoras. Entreprenören är den enda som skapar verkligt värde. Entreprenören drivs av höger hjärnhalva vilket gör honom glad, kreativ och social till skillnad från arbetare och tjänstemän som styrs av vänster hjärnhalva. Entreprenören får alla brudarna. En riktigt duktig höger hjärnhalva, som von Hs egen, är också utrustad med förmåga att förutsäga det mesta som händer i samhället. von H har haft rätt om precis allt som hänt i Sverige de senaste åren.

von H glider omkring i sina egna tankevurpor utan att tackla ett övergripande problem: Var har han tänkt sig att gränsen ska gå för företagarnas privilegier, hur gräddig ska deras gräddfil vara? I Expressen menar han att "politiker på både lokal, regional och statlig nivå måste visa stor flexibilitet i det arbetet" (dvs att skapa motivation för entreprenörer). Det framgår inte om flexibiliteten i lagar och regler bör utsträcka sig till t ex straffrättslig immunitet. Om sonen till, säg, byggherren X - som sluppit böter för svartbygget på strandtomten och fått förtur för sonen till stans bästa skola - råkar ofreda skolvaktmästarens dotter, bör inte då åklagaren se mellan fingrarna? Risken är ju annars att X flyttar till en annan kommun med ett, så att säga, mer företagarvänligt klimat. Och ska verkligen företagare tvingas sitta bland vanligt folk när de går på restaurang? Nej, inför böter för den som inte genast reser sig och lämnar sitt fönsterbord när X med sällskap kliver in i lokalen.

Det övergripande målet för von Hs febriga vision framgår i slutet av Expressen-artikeln: "Privilegier för dem som tar personligt ansvar kan återuppbygga den moral och etik som samhället genom det kollektivistiska statsskicket raserat under de sista decennierna." von H ser sig alltså som moralens och etikens frontriddare, gastande mot den oförstående massan.

Att provocera och överdriva för att höras i debatten må vara harmlöst och ingenting jag missunnar någon. Men "förtur till skolor", von H! Jag kan svälja att företagare som anlägger golfgreener och steninramade grästennisplaner bland Gotlands raukar också får en adelstitel och medalj av kungen. Det gör liksom ingenting (Skulle det räcka för adelstitel att man startar taxiföretag? Då kan vi kanske få en och annan von Hussein och af Muhammed i adelskalendern). Men ska du blanda in våra barn i ditt utopiska privilegiesamhälle, med gräddfil för företagaryngel direkt in i elitskolorna, då går i alla fall jag hem och slipar på giljotinen. Det är personligt ansvar, moral och etik för mig.

Den barmhärtige stekaren

På väg till verkstaden ger bilen slutligen upp, mitt på E18 vid Frescati. Jag blir stående i körbanan med motorhuven öppen och ett par startkablar i näven. Ringer efter bärgning medan jag ser på bilarna som kör förbi: Ordentlige herrn i Volvo-kombin, schysta hantverkaren i sin firmaskåpbil, mamman på väg hem till radhuset med ungarna i baksätet. Ska någon av dem stanna och hjälpa mig med startkablarna? Nej. Med blicken orubbligt riktad framåt, mot ett okänt mål i vägriktningen, styr de förbi min Dodge minivan som otympligt blockerar mittfilen.

Den som i stället, utan att tveka, stannar och erbjuder sin hjälp är en 25-årig grabb i rosa piketröja och solglasögon, med en svart BMW stor som en pansarkryssare. Fem minuter senare är min bil igång, jag avbeställer bärgningen och sätter fart mot verkstaden. Min välgörare är på väg till sitt, trafiken flyter åter på E 18. Så är det alltså: Stekarna ställer upp när ingen annan gitter. Stekarna är mänsklighetens framtid. Saliga äro stekarna, för de skola ärva jorden.