Ministern konfronterar sin rädsla

"Har man ett gemensamt beslutsfattande så handlar det om att man också är överens om att det handlar om att komma fram till en kompromiss." Ja, just så sa hon faktiskt, infrastrukturminister Åsa Torstensson, i Rapport i kväll, i ett försök att kommentera lagstiftningen angånde fildelning på EU-nivå. Kvinnan verkar höggradigt besvärad varje gång hon framträder i media. I ansträngd försvarsposition innan ens första frågan är ställd. Med uppspärrade ögon och spända halsmuskler tar hon sats ordentligt men det är som om hon visste från början att det kommer att gå åt helvete.

Kanske är Torstenssons innehav av ministerposten inte riktigt allvarligt menat. Kanske är den bara ett konstverk. Eller ett avancerat inslag i en påkostad kbt-terapi: "Åsa, du måste konfrontera din rädsla att tala inför människor. Gör det du mest av allt fruktar - ställ dig framför kameran! Ta plats i rampljuset. Bli minister! När vi träffas nästa vecka får du berätta hur det har gått."

Pojkar, varför ska ni bråka?

Njut svenska folk, för vad vi nu ser utspelas i Expressen och Aftonbladet - jag tänker förstås på ordväxlingen mellan Jan Guillou och Lars Gustafsson - är något som i en avlägsen framtid kommer att ha avskaffats av en bättre mänsklighet än vår, och som alltså bör njutas medan tid är: de lättsårade alfahannarnas pissluktande revirbeteende. Det unkna vädrandet av ömsesidig bitterhet och fåfänga, mitt i all upphöjd författarfinhet. Jag slår mig för knäna.

Kort rekapitulation: Lars Gustafsson gjorde misstaget, när han deklarerade att han skulle ge sin röst till Piratpartiet, att nämna Guillou som en representant för "dussinförfattare" som säljer mycket böcker och köper herrgårdar för pengarna. Guillou tände givetvis på alla cylindrar och avfyrade ett personangrepp i sin kolumn i söndags som bär den lättsårade gigantens alla signum. Han kallar Gustafsson för landets näst mest avundsjuke författare, och det är liksom bara början, bara upptakten i en kolumn som verkar skriven av en man med många och djupa mörker inom sig. Gustafsson i sin tur lyckas inte förbigå Guillou med värdig tystnad, eller med de stålblanka sakargument han i och för sig vore mäktig. I stället sänker han sig i sitt genmäle till Guillous nivå, avfärdar honom som tragisk och rekommenderar honom att rida in i solnedgången tillsammans med den kiosklitteratur han skriver.

Gemensamt för de båda är att de försöker dölja sin personliga förtret genom att påstå att de egentligen talar å andras vägnar. De är alls inte sårade personligen. Guillou framhåller att bara han, å alla säljande författares vägnar, kan bemöta Pirat-Gustafsson eftersom han till skillnad från andra redan har Piratpartiets ytterst aggressiva nätmobb efter sig. Gustafsson å sin sida menar att man helt kanske borde förbigå Guillou med "hänsynsfull tystnad", men ändå inte eftersom Guillou bidrar till ett intellektuellt missförstånd som "i allmänt intresse måste förebyggas". Ni hör själva, det är som hämtat ur en grundkurs i retorik för grälsjuka primadonnor.

Pojkar, varför ska ni träta? Ni är båda så duktiga. Jan, du är inte alls någon dussinförfattare och det är tråkigt att du inte får någon erkänsla i de finlitterära salongerna. Lars, du förtjänar mer än att vara ett kuriosum för oss finsmakare, och i våra hjärtan sitter du alltid på akademistol nr 1. Ta nu varandras händer och säg förlåt, snyt näsan och gå vidare.