Språket blir liksom enklare

"Ju mer jag tänker på den, ju mer berörd blir jag", citeras Jan-Olov Andersson i en bioannons (och syftar alltså på filmen). Andersson gör sig här till exempel på hur vårt språk utvecklas genom dumhet. Han är en rutinerad skribent som i decennier skrivit om musik, film, galapremiärer och andra oväsentligheter i Aftonbladet. Definitivt så pass gammal att han redan i småskolan fått lära sig att det heter "Ju mer...desto mer....". Men sedan dess har nånting alltså hänt. Andersson har effektiviserat språket. Han har anslutit sig till den språkliga och grammatiska nivån hos en fjortonårig tjej som sms:at och sminkat sig igenom ett helt högstadium av svenskatimmar. "Ju mer...ju mer". Ja, det blir ju enklare så. Man slipper liksom komma ihåg onödiga regler och sånt, och får mer tid över åt att tänka på killar och kläder.